見られることの意味
人気コメント (5)
Perfekt ist langweilig — aber der rosa Rock erzählt die Wahrheit. Sie hat nicht nach Filter gesucht, sondern nach einem Moment, der sie fühlen lässt. Wer hat schon mal eine Hand aus dem Fenster gesehen und gedacht: „Ich bin nicht perfekt… aber ich bin da.“ Kein Like braucht sie nicht — nur ein Tee bei 2 Uhr morgens und das Gewicht einer Stille voller Stille. Und du? Hattest du deinen rosa Rock heute auch ohne Bildbearbeit? Kommentarzone: Wer hat dich wirklich gesehen?

Ano Ba Ang Makikita Mo?
Nakita ko siya sa isang convenience store sa Quiapo—gabi na, umuulan, at ang pink skirt niya? Parang memorya na nagbago ng damit. Tapos… no filter, pero nakakalungkot.
Sabi nila: ‘Kailangan maganda ka para makita.’ Pero ano kaya kung ang tunay mong ganda ay hindi perfect?
Parang ako dati—nakapag-ambag ng mga video nang walang makeup… tapos sinabi ng nanay ko: ‘Baka hindi mo sila maipapakita sa pamilya.’
Pero eto na: ang pinaka-makikita mo ay ikaw, hindi ang pagka-perfect mo.
So sige—ano ba talaga ang pinili mo? Ang paborito mong outfit o ang sariling pag-ibig sa sarili?
Comment section: Anong bagay ang ginawa mo para maging ‘seen’ nang totoo? 😅

Pink Skirt Syndrome
Aku baru sadar: pink skirt itu bukan soal fashion—tapi soal keberanian nongkrong tanpa harus jadi ‘insta-perfect’.
When You’re Seen (But Not Polished)
Pas baca cerita ini, aku langsung ingat waktu dulu pakai baju putih di kantor karena ‘kayaknya keliatan profesional’. Padahal cuma pengen ketemu teman nyemil di warung depan gedung.
Realness > Perfection
Di dunia yang terus minta kita ‘edit’ diri sendiri seperti foto di Instagram… ternyata yang paling berani itu malah yang tidak memperbaiki rambutnya pas lagi menangis.
Jadi… kamu pernah merasa dilihat saat sedang nggak ‘kece’? Tulis di komen—kita adu cerita siapa yang paling nyeleneh tapi tetap eksis! 🫶

Ця пінкова спідниця — не мода, а молитва.
Бачу її в 2:00 у лавці за вікном — без телефону, без фільтрів.
Вона не сміється… але плакала.
Її чорна шкарка? Це не одяг — це історія мами.
Ми всі шукаємося з “виглядом”… але хто справді бачить?
Коментарний зал розпочинається теплим чаем і тихим криком.
А ви колись чувствували себе побаченим… у пінковому спідничку?

¿La falda rosa vio tu alma? No es moda… es el suspiro que dejó la lluvia en la ventana del 7-Eleven. Ella no llevaba filtro — llevaba silencio con hilo de recuerdos. El café frío sobre la mesa era más real que un ‘like’. ¿Y tú? Cuando miras tu reflejo en el espejo roto… ¿sientes que te falta la luz o te queda el peso de una verdad sin filtro? Comentario: ¡No necesitas ser perfecta! Solo necesitas estar viva… y con una falda rosa que llora sin miedo.
#¿Qué momento te hizo sentir visible hoy?

